jag orkar inte att jag hela tiden ska tänka på det. jag klarade mig bra utan dom äckliga tankarna som jag fått tillbaka. jag saknar det där speciella, jag saknar den känslan jag fick, då jag kännde mig speciell och allting va jätte bra. nu är det ett år sen och jag är tillbaka ända där nere där jag var för månader sen.

jag saknar inte han, jag saknar dom orden, saknar det där speciella.

dagen blev inte den bästa dagen i mitt liv efter att jag drömt den där förbaskade drömmen, vilket var så himla behövligt. eller...

jag ska försöka vara stark, försöka att inte vika mig, jag ska försöka och jag vet att jag kan klara det. har jag klarat det en gång kan jag klara det igen!